Det sitter en ensam liten flicka och fryser på trottoaren utanför Malmskillnadsgatan 25. Besök henne gärna om ni turistar i Stockholm eller bara får lust att ta några snedsteg en vardag mitt i city. Flickan är i brons och har suttit där sedan 1980. Det är en skulptur av Ernst Nordin (Non Serviam). Jag snubblade över henne när jag försökte få till en beskrivning av gatuprostitutionen i Stockholm i Danssjukan. Man kan sätta sig bredvid henne eller stående läsa några diktrader av Gunnar Ekelöf om att vara en främling i ett land, som ”beter sig som hemma i mig.” Idag är vad jag vet, gatuprostitutionen borta från Malmskillnadsgatan, men har flyttat till andra gator inte långt därifrån, så tyvärr är budskapet lika aktuellt fortfarande.
