Möter verkligheten här på Ersta diakoni om en vecka. Är inbjuden till en utbildningsdag arrangerad av Riksförbundet Huntingtons sjukdom för att prata om min roman. Temat är att leva i familj med Huntington. Till utbildningen kommer anhöriga, drabbade och personal. Funderar just nu på vad jag säga. För att få inspiration ställde jag mig en stund och såg ut över Stockholm där Daniel i Danssjukan står när väntar barn. Barnet är friskt, men han själv har valt att fortsätta leva i ovisshet om han bär på sjukdomsanlag eller ej. En av programpunkterna under dagen handlar just om det: påverkan på livet efter anlagstestning och en annan om etiska dilemman i samband med testning. Jag är så tacksam för att vara inbjuden till den här dagen och ytterligare en utbildningsdag på Karolinska i Huddinge den 17 november plus till ett nationellt möte i Göteborg 1 december. Bra tillfällen för mig att fylla på med kunskap om sjukdomen, som jag fortsätter att brottas med i romanform
